Komplexa regler eller spelglädje – hur vinner vi spelet?

När jag var liten spelade jag en hel del ”rutan”, eller ”tårtan”. Nu kallas samma lek för ”king” eller ”mogger”. Spelplanen är en kvadrat som är uppdelad i fyra mindre kvadrater, och i mitten en liten ruta som har olika funktioner. Den som är ”king” börjar studsa en boll i sin ruta så att den sedan landar i någon annans. Det hela går ut på att nå den sista rutan av fyra och få ut de som ligger framför, alternativt kämpa om att behålla den fjärde rutan – kämpa om att bli ”king”.

Min son kommer ofta hem och är besviken på olika saker relaterade till denna lek. Vissa har kanske gått ihop mot honom, någon har fuskat – exempelvis kastat snett eller vägrat gå med på att hen åkt ut. Andra tränger sig i kön, medan ytterligare andra spelar oengagerat eller sölar. Ingenjören i mig vill fixa allt, föreslår sätt att få det bra, men inget hjälper. Jag fattar tydligen inget enligt sonen. Jag tänker att reglerna visst inte är så bra, att de leder till osämja.

Idag slog det mig att jag ibland tänker samma sak när jag arbetar med byggindustrin. Alla vill spela men reglerna är sådana att det ofta slutar med ilska och tårar. Vissa tränger sig i kön genom att springa runt i Tekniska Nämndhuset för att försöka få markplättar och vinna fördelar gentemot de som snällt står i kön. Några kastar bollen hårt och slår ut andra genom kunskapsövertag om sådant som entreprenadjuridik eller kalkylering. Den stora massan spelar spelet men tycker inte det är så kul när regleringar inte ger incitament för åtgärder som kan lösa uppenbara hinder och brister – som exempelvis multipla certifieringar inom el, VVS och säkert vatten – eller när spelets regler premierar full fart framåt för en själv, istället för att fokusera på en framtida hållbar och driftoptimerad byggnad.

Till sist är rasten slut och summan är ett antal skrapsår, några oheliga allianser som skapats och några andra som spruckit. Någon har varit ”king” längst och känner att det var värt det. Andra tänker att nästa gång ska jag nog ta i lite mer, trängas eller på annat vis mygla, och kanske sluta som ”king” jag med.

Andra dagar kommer min son hem och berättar att de testat nya regler där alla får vara med, när målet varit glädje istället för att bli ”king”. Till och med småsyskon har fått vara med! Sådana dagar finns även i byggsektorn, och de blir fler och fler. Till exempel när aktörer försöker arbeta tillsammans för att nå ett mål som är större än kortsiktig vinst. Eller när aktörer tar initiativ till att bygga smarta och hållbara byggnader där målet är att optimera långsiktig drift och minimera resursanvändning, i samklang med användarna och verksamheten som skall bedrivas. Eller initiativ där tidigare konkurrenter går ihop och testar att koppla ihop sina system, utmanar rådande affärsmodeller och arbetar över tidigare strikta gränser för att dela kunskap och skapa något nytt. Det kräver mod, nytänkande och tillit.

Just tilliten till varandra är det absolut enskilt viktigaste jag sett i mitt arbete med KTH Live-In Lab. Tillit behövs för att våga satsa pengar eller tid. Forskning visar att Sverige är på topp gällande tillit till varandra. Nästan två av tre tillfrågade anser att det går att lita på medmänniskor, jämfört med 37 procent i USA och 26 procent i Frankrike. Tilliten gör det möjligt att våga satsa utanför spelets regler, och det är där innovationen befinner sig.

Jag och mina kollegor har under ett par år arbetat med nya samverkansformer och avtal som baseras på kontraktsteori och tillit. Kontrakt i byggsektorn är och kommer alltid vara så kallat ”inkompletta”, det vill säga att de inte fångar in alla eventualiteter, och ju mer tekniskt komplexa byggnader blir desto mer behövs det tillit istället för komplexa kontrakt. Forskning visar ökade vinster i grupper med tillit, medan kontrakt som styrs av mål mot nyckeltal leder till suboptimeringar, där aktörer optimerar enbart vissa delar istället för helheten.

Tanken är helt enkelt att spelets regler måste vara flexibla nog att möjliggöra rörelsefrihet och glädje. Risken är annars att vi fastnar i långa diskussioner om vem som åkte ut, vem som trängde sig eller vem som fuskat. Tillit och långsiktighet främjar slutprodukten, och bidrar på så vis till minskad resursanvändning och ökad tjänsteproduktion. Vill du veta mer om forskningen kring avtal i byggsektorn, hör av dig bara.

// Jonas Anund Vogel