Co-living: “Det bästa av två världar”

KTH Live-in Lab – för ökad och accelererad innovation

Bostadskriser, klimatförändringar och ensamhet är allvarliga samhällsproblem som inte lämnar någon opåverkad, och av förklarliga skäl är studenter särskilt utsatta. En ökande trend, inte minst pådriven av marknadskrafterna, är co-livning som av vissa aktörer presenteras som ett universellt botemedel. Den vetenskapliga gemenskapen, som förstått sin del av ansvaret i att ta fram prisvärda, hållbara och ändamålsenliga bostäder, har inte varit sen med att se potentialen i den förnyade formen av delat boende.

Potential kommer dock sällan utan fallgropar. Och det är just därför vi behöver vetenskapen. Att undersöka, studera, testa – att belysa både potentialen och utmaningarna. Utifrån detta behov skapades KTH Live-in Lab (LIL), ett dedikerat forskningscenter med nära band till industri, byråer och andra universitet. LIL erbjuder en fullskalig testmiljö, med allt från byggnader och installationer till bostads- och förvaltningsorganisationer.

Testbed KTH 2.0 på Live-in Lab (LIL) går mot sitt slut. Det byggdes om förra sommaren från fyra studentettor till ett co-living: gemensamma utrymmen som vardagsrum och kök, och egna privata rum med badrum. Nu när de fem studenterna (LIL accepterade ett par i ett av de fyra rummen) har bott där i snart ett studieår, är vi nyfikna på att höra hur de har haft det och vilka lärdomar vi kan dra av deras erfarenheter.

Vad var det som lockade er till LIL:s co-living?

Matteo: "Hyran var överkomlig, läget på campus är toppen, vänner och gemenskap, och att få bidra till vetenskapen genom att bara bo där."

Yang: ”För mig handlade det mycket om den sociala aspekten. Jag ville förbättra min engelska. Och jag var lite blyg, så jag ville utmana mig själv att bli mer öppen. Det har varit en bra erfarenhet och jag är glad att jag sökte hit.”

Det bekväma läget och att hyran var lite lägre än marknadspriset var naturligtvis två viktiga skäl – men möjligheten att träffa nya vänner och skapa gemenskap var tveklöst den största anledningen till att studenterna valde att bo i ett co-living.

Hur har det varit att bo och leva tillsammans de senaste nio månaderna?

Adrien: ”Det har varit riktigt trevligt. Vi kommer bra överens och vi gör saker tillsammans. Som att gå på promenader, konversera i vardagsrummet och laga läckra måltider i det gemensamma köket. Vi är fyra nationaliteter här, så det har varit fantastiskt att njuta av genuin italiensk, spansk, kinesisk och fransk mat.”

Boyu: ”Och nu har vi också filmkvällar. Vi fick en budget för vardagsrummet men spenderade den på andra saker än en tv. Efter en tid kände vi att det skulle vara trevligt att kunna se filmer tillsammans, så vi bad om en projektor och fick en. Jag fick se den ursprungliga Star Wars-trilogin för första gången med min flickvän och mina vänner här.”

Yang: ”Jag gillar att det ofta är något på gång i köket eller vardagsrummet, så om jag vill prata eller något kan jag göra det. Och om jag vill vara själv så har jag mitt privata rum, som är stort, mycket större än det tidigare stället (enkelrum i studentkorridor).”

Matteo: ”Jag håller med om, det är det bästa av två världar. Man har vänner precis utanför rummet, och om man behöver avskildhet för att studera eller för privata besök, så har man det också.

Det låter toppen! Men ni har också levt med Corona, som vi alla har och fortfarande gör. Hur har det påverkat era levnadsförhållanden?

Adrien: ”Vi hade det tufft ett tag. Några av oss blev smittade och vi gjorde vårt bästa för att hjälpa och skydda varandra. Men vi har också generellt varit försiktiga och följt rekommendationerna. Det kändes ännu viktigare eftersom vi bor tillsammans och man vill ju inte smitta någon.”

Matteo: ”Jag blev antagligen smittad av Flavia, som vi tror fick smittan först. Och så snart jag kunde så flyttade jag ut för att jag inte ville riskera att smitta Adrien. Boyu och Yang hade redan flyttat ut. Vi hittade ett sätt att isolera oss. Det fanns ingen beredskapsplan.”

Adrien: "Speciellt under Corona kändes det tryggt att vi inte var ensamma, vi hade rumskamrater."

Hållbar utveckling genom “participatory” design

Co-kitchen  är för närvarande ett av de centrala forskningsprojekten på LIL och under vilket vårt co-living drivs. Projektet utvecklas kontinuerligt genom en deltagande designprocess som involverar partners och de boende studenterna.

Ni har deltagit i olika studier med syftet att vidareutveckla LIL:s co-living? Vilka är era erfarenheter relaterade till forskningen och på vilka sätt har ni bidragit?

Adrien: ”Vi har uppmuntrats att bidra på flera sätt, LIL har varit mycket intresserade av vår feedback. Till exempel har vi skrivit dagbok om våra erfarenheter av att bo i ett co-living. Jag har också föreslagit att förbättringar kan göras när det gäller belysning, både naturlig och artificiell. En annan fråga hade att göra med ventilationen. När någon lagar mat i köket sprider sig lukten till alla rum på grund av den centrala ventilationen. Det är dock ingen stor sak.”

Matteo: ”I en studie fick vi bära en smart hälsopryl, en ring som kallas Oura. Men den var ganska tjock och obekväm, och jag kände mig inte så bekväm med all data som samlades in om mig, så jag bar den bara under natten.”

Yang: ”Jag bar inte heller den hela tiden. Den var för tjock och jag var rädd för att ha sönder den på något sätt.”

Förutom ett co-living är det också en testbädd vilket betyder att data samlas in genom flertalet sensorer, vilket ni naturligtvis visste om i förväg. Hur har det varit bo i ett hus med många sensorer?

Boyu: ”Jag var nyfiken i början. Jag kommer ihåg att jag vaknade en dag med torr hals och omedelbart gick för att kontrollera luftfuktigheten.”

Flavia: "Efter den första veckan tänkte jag inte alls på det, det är precis som att bo i en vanlig lägenhet."

Matteo: ”Datainsamlingen, jag kunde ibland känna att den blev lite personlig, men ändå inte påträngande. Sensorerna påverkade inte mitt beteende alls. ”

Flavia: “När det gäller mitt privata rum så hade jag önskat att det inte fanns någon insyn utifrån. Det finns såklart gardiner, men det är inte samma sak.”

Adrien: ”Fördelen med att få bidra till vetenskapen uppväger den förhållandevis lilla nackdelen att våra konsumtionsmönster övervakas. Dessutom känner jag att det inte är så påträngande och det är inte så att våra personuppgifter delas med andra.”

Hållbart boende eller övergångsboende?

Kan co-living vara en del av lösningen på social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet? Det är just det som KTH Live-in Lab försöker ta reda på. Om de boende studenternas erfarenheter är något att gå efter, så är potentialen lovande. Och med ökande hyror, miljöutmaningar och ensamhet som växande samhällsproblem är behovet av nya boendelösningar kanske större än någonsin.

Paret Boyu och Yang har redan hittat ett nytt boende, de vill gärna bo tillsammans i sin egen lägenhet. Adrien kommer att söka till kommande, och sista, versionen av LIL:s co-living-projekt. Alla kan tänka sig att – under studenttiden – bo ett i co-living igen.

Vidare läsning inom ämnet

Ombyggnationen av Testbed KTH 3.0 i full gång

  ”Hur kan byggnader stödja oss i våra dagliga aktiviteter?”  (Elena Malakhatka på KTH Live-in Lab om senaste nytt angående projektet Tjänstedesign för miljövänligt beteende i byggnadsmiljö.)

Co-Kitchen: Intervju med Susanne Malmgren på Akademiska Hus

Co-Kitchen: Intervju med Sara Ilstedt och Martin Sjöman vid KTH

Text och foto: Dragan Pavlovic