Smarta och hållbara byggnader: ny bok från Jonas Anund Vogel
I sin nya bok ”Smarta och hållbara byggnader” samlar Jonas Anund Vogel, föreståndare för KTH Live In Lab och Dig IT Lab, sin erfarenhet från forskning och nätverkande kring hållbarhetsutmaningar i den byggda miljön. Boken beskriver teknik, aktörer och perspektiv som påverkar utvecklingen och ger forskningsbaserade men konkreta rekommendationer för alla som är intresserade av dagens och morgondagens byggsektor.
Hej Jonas, varför är du egentligen så intresserad av byggnader?
– Jag tror det började med ett hantverksintresse. Jag testade båtsnickeri, men det var inget för mig. Jag är lite för otålig, vill inte göra samma sak två gånger, och då slog det mig att man kan kombinera ett intresse för hantverk med mer teoretiska funderingar. Väg och Vatten-civilingenjör lät handfast och grundat i hantverk, så jag slog till! Sen dess har jag arbetat med byggnader, från kalkylering och projektledning till innovation och forskning.
Vem riktar sig boken till?
– Min förhoppning är att olika beslutsfattare, från politiker och tjänstemän till projektutvecklare och entreprenörer, kan ha nytta av boken. Jag vill förmedla att man kan gå en annan väg en den djupa fåra som bygg- och fastighetssektorerna grävt i decennier, och ge läsarna lite tankar som kan få dem att snegla över kanten.
– Jag hoppas även att fler kan ha glädje av att läsa denna lilla bok. Den är skriven så att alla som gillar byggnader kan ta till sig det mesta. Det finns delar som är lite mer krävande, men jag är säker på att läsarna kan sätta på swipe-mode vid behov.
Vilka är de största utmaningarna när gäller att utveckla mer hållbara byggnader?
– Vi har en byggsektor som är totalt fragmenterad. Alla har incitament att fokusera på sitt. Den som har hand om att bygga innerväggar av trä har incitament att hålla sitt virke torrt, men den som kaklar badrum struntar i om det ligger en hög virke ute i regnet. Bristen på samverkan ger i slutänden högre byggkostnader, sämre kvalitet och högre kostnad för slutkunder. Det cementerar även känslan av att inte lita på varandra, och skapar dålig stämning. Utmaningen är helt enkelt att få alla att vilja samverka, och få alla aktörer att vilja göra sitt bästa, även över tid. Vi behöver identifiera incitament för detta. Då följer det mesta på köpet!
Finns det några lågt hängande frukter? Saker som branschen kan göra ganska omgående?
– Jag tror att en relativt enkel sak är att förlänga aktörernas engagemang under byggskedet, från att som idag sluta vid godkänd slutbesiktning, till att faktiskt fortgå till slutet av garantitiden. Det skulle innebära att se byggnader som industrifastigheter där målet är att leverera tjänster, i stället för som idag mest se dem som boxar avsedda att hålla ute regn och rusk.
– Jag tror även att akademi och näringsliv har mycket att vinna på att samverka kring kompetensförsörjning kopplat till smarta byggnader. Vi måste snabbt öka kompetensen hos en stor mängd fastighetstekniker, och skapa en ny bild av byggnader och fastigheter redan på gymnasienivå. En intressant siffra är att 2023 gick 69 personer ut från VVS- och fastighetsprogrammet i Sverige. Om vi på allvar vill minska resursanvändningen från bebyggelsen så behöver den siffran öka. Men det krävs samverkan även där.
Text: Alexandra von Kern
Relaterat:
Artikel på hallbartbyggande.com: KTH-forskarens bok visar vägen för framtidens hållbara byggnader